Tidigare inlägg

Det var en tjusig bro över en tjusig å

Det var en tjusig bro över en tjusig å

Bonds reflektion över bron där Goldfingers gömt guldtackan stämmer bra.

Vi lämnade Orleans vid 9-tiden på morgonen och fortsatte mot Nevers och Moulins. Som tur var upptäckte jag att navigatorn gick att ställa in så att den väljer en resväg utan motorvägar och betalvägar. Nu blev det mycket lättare att följa den ursprungliga vägen. Efter Moulins kom vi in på väg 79 och började spana efter bro 79/6, dvs. den sjätte bron efter väg 79. Vi stannade vid flera broar för att se om den fanns något lantmäterimärke inhugget i brovalvet, men vi hittade inga.  Efter att ha kört några mil och kört över flera broar så ser vi plötsligt ”Bron” – en tjusig bro över en tjusig å. Bron ligger precis vid infarten till byn Le Pèage.

Byn vid bron

 

Vi stannar och plockar fram det vi behöver. Picknickutrustning med filt och vi dukar upp bröd, ost och vin samt skinka och grönsaker. Trots att det bara är 15 grader varmt så är det skönt att sitta vid åkanten och äta lunch.

Här gömmer vi även ”guldtackan”. Den placerades i en plastlåda så att den kommer att klara sig ett tag mot väder och vind. Dessutom ligger den under själva bron. Risken är väl störst att någon får syn på tackan och tar den. För att säkra mot det finns följande text med i lådan:

”This is just a piece of painted wood. Please do not remowe it from it´s place under this bridge. Read the novel Goldfinger by Ian Flemming and you will understand. Thank you for your cooperation. May 14th 2010. Ann-Catrine and Lars from Sweden”.

Guldtackan placeras

Picknick vid bron

 

Vi lämnar bron med ett välförrättat ärende och nu börjar det kännas att vi närmar oss slutet på resan. Men, det visar sig att vi har ett äventyr kvar – färden över Jurabergen innan vi rullar in i Schweiz. Smalt, brant och kurvigt är bara förnamnet. En fantastisk körning både uppför och utför. Scouten gör det den är konstruerad för, med uppstyvad fjädring och max vridmoment redan från 1 700 varv är det en perfekt ”alpklättarbil”. Vi kommer in i Schweiz och kör mot slutmålet – byn Coppet där Goldfinger försvinner in genom porten i muren.

Nu närmar vi oss slutet av resan

Precis då vi kör in i byn ser vi porten. Vi vet naturligtvis inte om det är rätt port men för oss blir den det. Det är ju när allt kommer omkring romanfigurer vi jagar och mycket kan ju vara frukten av Ian Flemmings skaparförmåga.

Goldfinger hann in genom grinden - attans!

Här slutar vår resa och även den här bloggen. Nu tar vi det lite lugnare på hemfärden och vi är åter i Leksand på lördag eftermiddag. Under hemfärden besöker vi Attins systrar och gamla vänner för trevlig samvaro.

Väderrapport just nu i Granges – duggregn och 10 plusgrader. De medtagna badkläderna får bli kvar i väskan.

Lite resefakta: Den effektiva körtiden från Leksand till Coppet blev ca 29 timmar och sträckan (bilvägen) blev drygt 225 mil. Totalt har vi ju rest längre än så med tre färjeöverfarter. Medelförbrukningen av diesel blev 0,59 liter och snitthastigheten 78 km/tim.

Jakten har börjat!

I dag på morgonen började den verkliga jakten efter Goldfinger och J Bond. Precis som Bond lämnade vi Rye tidigt på morgonen och körde till färjelägret i Dover. Vi spanade efter en guldfärgad RR hela vägen men såg ingen, vare sig i guldkulör eller annan färg. Engelsmännen har tappat stilen lite grann.

Färjan avgick 10.00 GMT och vi såg ”The white cliffs of Dover” försvinna i fjärran.

Fyren på Dovers vita klippor

Vi äter en enkel måltid under överfarten och tar upp jakten i Calais – skönt att få köra på rätt sida igen. Vänstertrafik är inget knep så länge man kör rakt fram på en landsväg men i rondellerna…. speciellt de som har fem eller sex utfarter och de är ganska många.

Norr om Abbeville gör Bond ett misstag och väljer fel väg. Han kör mot Paris medans Goldfinger är på väg mot Rouen. Bond upptäcker misstaget efter några mil och kör på småvägar genom landsbygden mot Rouen. Vi gör naturligtvis samma ”misstag” (annars var det ju ingen Bondresa) och Skodans 170 hästar och 380 Newtonmeter får verkligen visa vad de kan i de nästan alpvägsliknande vägarna som vi får köra, för att med god fart rätta till misstaget och inte tappa spåret efter romanfigurerna.

Väl ”back on track” följer vi landsvägen ned mot Orléans. Vi fick ett flertal gånger lura navigatorn som med sitt effektiva sinne hela tiden ville få ut oss ut på motorvägen.

Mot Orléans

Vi är nu framme i Orléans och har installerats oss på järnvägshotellet. Då vi tittar ut genom vårat fönster ser vi tågen passera förbi.

Ett tåg står inne på stationen i Orléans

The drop

I morgon är det dags. Då ska vi placera en guldtacka i Goldfingers brevlåda under bron – se vidare bakgrundstexten. Som förberedelse inför uppgiften har vi kollat över all den agentutrustning som vi har med i 007-väskan som arbetskompis Ludde försett oss med. Det gäller att vara beredd – SPEKTRUM finns över hela Europa.

Med en Colt, handbojar och nubbeglas kan man komma långt!

Väderrapport. +10, spridda, skurar med solvärme mellan molnen. Blommande rapsfält i massor, blommande syrener och körsbärsträd etc.

Framme i Rye

Efter att ha farit med böljande gyllengula blommande rapsfält på sidorna efter vägen, tog vi av vägen mot Canterbury,

och har nu hamnat i Rye - vårt första mål, där Bond övernattade innan han tog färjan över till Calais. http://www.visitrye.co.uk/home.aspx  Vi har också tagit in på puben Hope of Ancor som ligger högt belägen inom de återstående gamla stadsmurarna i den medeltida staden. Från vårt rum har vi utsikt mot ett  gammalt slott samt fiskebåtarna i kanalen. Puben har anor från 1700-talet och har en gång varit ett smugglarnäste, förtäljer historien. Idag är det en förtjusande klassisk engelsk pub, med allt vad det innebär. http://www.thehopeanchor.co.uk/

Framför puben

 

God mat har vi även ätit hela dagen på denna ö, – engelsmännen har förbättrat menyerna!

Vid St Mary Church i Rye

 

Vid ett fantastiskt Paradisträd i Rye

Snart är ”transportsträckan” slut!

Mötande skepp på Nordsjön. Vattnet blir bara brunare och brunare ju närmare vi kommer den engelska kusten.

Onsdag morgon och vi närmar oss den engelska kusten. Snart börjar den verkliga resan! Vi kommer i land i Harwich klockan 12.00 GMT och börjar resan mot London. Ett par mil efter att vi lämnat Harwich kör vi igenom Colchester som bär många spår efter den tid då staden var en romersk befästning. Vi passerar sedan söder om London och så snart vi kommer ut på Canterburyvägen – The Game starts!

Edsbjerg

Idag har färden gått vidare genom Jylland, från Hirtshals i norra delen till Esbjerg i söder, där färjlägret är. Vi kunde inte låta bli att ta en avstickare till Lökken på västkusten av Jylland. Hit till Lökken gick vår allra första semester 1969, då vi var nyförlovade. Då, som nu leder vägen ner till den breda stranden, där det är helt ok att köra bil. Idag blev det sedan picknick efter väg 12 mot Esbjerg. Solen har visat sig med jämna mellanrum och graderna har stannat på + 10. Grönskan har kommit längre här, med bl.a. blommande hägg.

 

Bond har varit i Esbjerg!

I Esbjerg upptäckte vi att James Bond varit före oss i byn och till och med hunnit med att starta en nattklubb.

För att komma i riktig anglofil stämning inför överresan till UK så passade vi på att ta en kopp kaffe på den engelska puben i Esbjerg.

Nåväl, nu befinner vi till sjöss på Dana Sirena och har beställt buffé till kl. 20.30, så det blir mer som en supé innan vi kryper ner i kojerna för natten. I morgon vid lunch kör vi iland på ”fel sida” i England. Navigatorn har frågat om vi vill bli påminda om att vi ska hålla till vänster och det är nog säkrast att hon får göra det.

Framme i Hirtshals

Nu har vi installerat oss på rummet med en kall dansk öl. Vi bor granne med  Nordsjön Oceanarium – nordeuropas största akvarium. Ett besök i morgon, kanske? Tyst och lugnt och soligt samt + 10,   samma temperatur sedan Leksand. Här är stranden vid Hirshals;

Ombord – Danmark nästa!

Så var vi då på väg. På väg ut mot havet på Göta älv. Inga vågor än så länge men det kommer nog att gunga en del. Attin ser Göteborg försvinna i fjärran.

Framme i Göteborg

Nu är vi vid färjeterminalen i Göteborg och väntar på färjan över till Fredrikshavn. Avgångdtid är 16.00 och vi är framme 19.15. Det ska bli klart väder men ganska blåsigt – 12 m/sek.

Lunch

Lunch på Rattugglan utanför Mariestad.

I morgon åker vi!

Kl 07.00 i morgon bitti planerar vi avfärd från Leksand ned mot Göteborg.
Lina och Micke med Matilda är här och Caspian har mao hundvakt och sällskap medan vi är på resande fot.

Allt är packat och klart för vår resa.

Nästa gång vi hörs är vi antagligen i Hirshals på Jylland!